Sorrow
Hennes foderhäst måste nog avlivas om ett tag för att hon är gammal. När jag läste Evelins blogg, www.evenelle.blogg.se, så rann tårarna, tårarna rinner, även fast jag inte känner hennes häst, så blir jag ändå berörd och känner igen mig.
Evelin; Det första du måste göra är att göra Mumz sista tid här underbar! Mumz kommer alltid älska dig var hon än är, hur långt borta du är, även om det är slut, så kommer Mumz älska dig! Vare sig hon travar över himlen eller galopperar på Trapalandas Ängar. Även om hon inte syns så finns hon kvar, djupt inom dig! Jag vet hur det känns, det känns som om det inte finns någon morgondag, det känns som om allt är slut, förevigt! Men det kommer en tid då du kan torka tårarna och titta upp, och märka hur solen glänser som om den firar att häst himlen har fått tillbaka en stjärna! För Mumz kommer alltid att leva kvar i dig! Jag tänker på er!
Jag vet hur det känns att förlora, ni som säger att hästar är bara djur, det är dom inte, dom är så mycket mer!
Jag kommer ihåg min Wille, mamma berättade att vi var tvugna att avliva honom för att han mådde så dåligt. Dagen innan han skulle trava iväg på Trapalandas evigt, gröna ängar, så gick jag ut till honom, ensam, han gnäggade lågt åt mig när jag kom in, jag tog en morot och öppnade hans boxdörr, allt var så tyst och stilla, när jag kom in i hans box kunde jag inte hålla mig, tårarna tog över, jag slängde mig runt hans hals och grät i hans man. Han stod stilla men efter ett tag buffade han på mig som för att säga "Det kommer ordna sig, det kommer bli bra". Efter att vi kelat ett tag viskade jag "Jag älskar dig förevigt! " sen gick jag in. Tårarna rann och jag kunde inte stoppa dom. Sen nästa dag var det skola, när jag och min syster kommer på vägen hem möter mamma oss, hon viskar "Borta". Jag stirrade tomt framför mig. Jag grät inte, jag bara stirrade. Sen på sidan av ängen var gräset nedtryck där han hade lagt sig och sommnat, då kom tårarna.
Det kommer stunder när jag tänker på honom som tårarna rinner och jag kan inte sluta gråta. När jag är ute och går en stjärnklar natt tänker jag alltid på att han är där ovanför, och även om jag inte nu kan ge honom en klapp eller en morot så kommer han ändå alltid finnas i mitt hjärta, förevigt!
Jag hoppas att Wille möter Mumz och visar henne in i Trapalandas evigt gröna ängar!
Mina tankar är hos dig Evelin, hon kommer alltid finnas med dig!<3