raederle

 

Den sitter där på låret och kommer föralltid påminna mig om första gången jag tatuerade mig och likaså alla tankar och känslor som ledde upp till den. Funderade i över ett år på hur det skulle se ut och var den skulle sitta, såhär i efterhand kan jag inte tänka mig att den skulle se annorlunda ut eller sitta på någon annan del av kroppen. Jag är alltså bara grymt nöjd - helt enkelt.

 

Texten som står är "Ad astra per aspera", vilket är latin och står för "Mot stjärnorna genom svårigheter" (det kan även skrivas Per aspera ad astra och då slänger man även om svenskan så genom svårigheter mot stjärnorna) och är även Kansas delstatsmotto. Jag föll för frasen när jag läste Fyra dagar Fyra Nätter av Morgan Matson (orginal titel är Amy & Roger's Epic Detour). Just detta avsnitt, sid 176: 

 

 

Redan då insåg jag att det stämde in på mig, hjärtat slog ett extra slag och jag visste att jag bara måste få det tatuerat på min hud. Sen var det bara att fundera ut ett motiv eftersom jag visste att jag inte bara ville ha det som en textrad, utan en bild. Sen började det utkristalliseras att så klart måste jag ha en stjärna med, eftersom jag ska ju mot stjärnorna, dessutom vad är bättre än en kompassros som stjärna? Sen var jag tvungen att ha med något som representerade mina svårigheter - detta fick bli i form av törnen som slingrar sig runt. 

 

Jag kan ju säga att jag var tacksam över att jag valt att tatuera den största tatueringen först, för armen var ingenting i jämförelse med när jag tatuerade låret, då jag låg och vred mig av smärta. Men sen fick jag höra av min tatuerare att benen hade mycket mer nerver i sig och därför gjorde ondare att tatuera - tur att jag inte visste det innan... 

 

Jag kan bara säga att jag är fruktansvärt, sjuk, grymt nöjd över mina tatueringar. Som vanligt så filar jag redan på nästa design! ♥