Mitt hjärta sväller
Edwin beter sig som en liten ungponnypojke och inte alls som den 20 åriga gamla gubben han egentligen borde vara. Dem är för härliga!
Red ut med syster idag, så red vi på en stig där ett omkullfallet träd ligger över så man ska hoppa, och syster med sin hopponny (Lorden) travar i förväg och hoppar det lugnt och snyggt. Sen kommer jag och Edwin och travar över det, fast efter att han satt ner hovarna på andra sidan så börjar han galoppera. Söt ponni. Men han lyssnar jätte fint och stannar när jag ber honom om det. Och från att mitt utrop när han börjar galoppera var "HJÄÄLP HAN GALOPPERAR!!" blev det nu "Oh han galopperar!" big smile. Sen kom vi till ett dike efter en lång väg, så börjar han galoppera och hoppar diket som en riktig fälttävlanshäst. Bus ponnyn min. Sen efter det byter vi hästar, och jag rider Lorden. Sen när vi kommer ut på grusvägen så kortar vi tyglarna (efter lite protester från mig, såklart ;)) och Lorden börjar trava men jag tar ner honom igen och sätter i galoppskänkeln och helt plötsligt flyger vi iväg i galopp! Underbar känsla, när man känner hur han ökar, hur ens hår flyger i vinden och man bara genomströmmas av ren och skär glädje. Lorden lyssnade underbart när jag bad honom sakta av! Det är en riktig underbar häst det! Även fast Edwin ligger mig närmast hjärtat!
Åh så härligt!! Super fint och "harmoniskt" skrivet <3